Kolliktivliv med Aussies

Tiden i Tonga började kanon. Sista kvällen med Markus och Magda firades på Big Mama, resturangen på ön utanför Nukulofta. Innan middagen så träffade vi på Madi, Sean, Cam och Amanda på ön. De visade sig vara volontärer från Australien och de bjöd in oss på middag dagen därefter hemma hos dem. Det slutade med att vi stannade hos de i två veckor, men för att inte gå händelserna i förväg. Så som sagt firades sista kvällen på Big Mama. När de andra kände för att åka hem till båten så kände jag för att vara kvar och dricka någon öl till och så blev det och kvällen slutade med att jag drack Kava med Annas aka Big Mama pojkar. Kava är en rot som dricks i Tonga och melanesien som är en berusande drog som gör att tungan domnar och man känner sig allmänt dosig. Det visade sig vara ett bra val, eftersom dagen efter var jag ganska trött så när de andra begav sig till ön, så stannade jag kvar på båten och vilade upp mig. Sen började jag höra konstiga ljud, det lät precis som valar. De första gångerna jag hörde de så brydde jag mig inte, men sen började jag bli nyfiken vad det kunde vara som lät som valar. Självklart så var det valar, nämligen 5-6 st knölvalar varav en kalv. De var alldeles vid båten och en av dem simmade under båten och när valar är så nära får man en stark längtan till att raka sig, så jag tog upp trimmern och satta mig på fördäck och kollade på valar medan jag rakade mig.


Senare på kvällen så drog vi in till stan för middag med våra nyvunna vänner Madi, Sean och Cam. Eftersom färjan till Pangiamotu, ön vi log ankrad utanför, går tillbaka klockan 18.00 så hade vi ingenstans sova, vilket ledde till att vi sov hos dem. De erbjöd senare att vi kunde sova där några dagar och så blev det, närmare bestämt två veckor. De presenterade oss senare för nästan alla volontärer i Nukulofta och bjöd med oss på alla olika event. Eftersom de var ganska nya på ön, så var det mycket som hände på kvällarna. Vi kom på en måndag och på en torsdag så åkte vi för att spela touchrugby, men jag blev mer intresserad av att spela fotboll så jag gick till planen bredvid och frågade om jag fick vara med och lira lite boll. Självklart fick jag det och senare blev jag erbjuden en plats i laget till lördagsmatchen. Det visade sig att laget spelade i högsta ligan i Tonga och kom tvåa förra året. Matchen den vann vi med 11-0 där jag gjorde de elfte målet på straff. Veckan därefter kom vi in i en rutin med studier och internettid på förmiddagen, träning med laget och sen någon tillställning med volontärerna på kvällen. Nästa lördagsmatch så blev utnämnd lagkapten. Den matchen vann vi med 8-0.


Två veckor i Nukulofta gick oerhört snabbt. Jag ville inte riktigt lämna Tonga, men man bör lämna söderhavet innan cyklonsäsongen börjar och det finns så många öar man vill hinna besöka. Hursomhelst så lämnade Tonga och begav oss mot Fiji. Med oss på resan fick vi Dan en australienare som besökte en gammal vän till honom i Nukulofta. Vi får se hur länge han hänger på. Överfarten till Fiji var den lugnaste vi har varit med om sedan Panama-Galapagos. Vi körde för motor nästan hela tiden. Fiji har varit välkomnade hittills och som alla andra söderhavsöar är de otroligt vänliga. Vi ligger nu i Savusavu, en lite pitoresk stad på den näst största ön i Fiji och här finns det en väldig vacker vik som är skyddad från alla håll. Så det har blivit ett populärt ställe för seglare. Det var längesen vi hade så många båtar runt omkring oss. Vilket är både positivt och negativt. Det är ju väldigt socialt och i baren finns det alltid någon att prata med.

Kommentarer
Postat av: Andreas

Hej!

Tittar då å få på er sida om den uppdaterats men tyvärr inte. Vart är ni nu och hur ser planerna ut framöver? Tror många tycker det är väldigt kul/intressant att läsa om er.

Hoppas allt är bra.

Med vänlig hälsning, Andreas

2013-01-14 @ 21:31:59

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0