sailingwithmoana

Seglet anlände tillslut, så in med det nya och ut med det gamla, sen bar det av efter mörkrets infall. De tre första dagarna så var vi fortfarande kvar i stiltjebältet så det blev en hel del motor de första dagarna innan vi kom ner under 2 grader syd. Därefter fick det nya storseglet bekänna färg och vi gjorde nytt fart rekord i tre dagar i rad och den fjärde dagen så var vi bara en halvsjömil ifrån att sätta ett fjärde rekord. Dagsrekord är nu 145,1 nm dvs en snitt hastighet just över 6 knop. Det var helt magiska dagar. Vinden som i sig inte var så märkvärdig, men den kom i perfekt riktning så vi kunde köra med fullsegelyta och få maximalt ut av det, samt att vi hade strömmen med oss och att stilla havet levde upp till sitt namn. Det är ganska bekvämt att segla på just Stilla havet eftersom vågorna är så pass små och när man har vind så går båten fram som ett spjut. Men det heter ju Stilla havet av en annan anledning också som vi har också fått uppleva. Dagarna efter rekorddagarna så blev det några dagar med dåliga vindar och låg på 100 nm per dag istället, med motor stundtals inblandat.
Jag har även märkt att mitt humör följer vårat vind mönster bra vindar glatt humör, dåliga vindar mindre bra humör. Humöret och vinden kom tillbaka efter några dåliga dagar och vi gjorde 140-dagar igen. Sen kom dag 18 (samma dag som jag på Atlanten överfarten kände att det inte var så roligt längre) och vinden dog ut och speciellt när man är så pass nära målet känns det extra tungt. På sätt och vis så är det ett frivilligt fångenskap man utsätter sig för när man seglar långsträckorna, det finns liksom inte något man kan göra åt saken man är där man är punkt slut. Det hela tog 24 dagar och 21 timmar.

Som ni har märkt så är det inte alltid guld och gröna skogar på de långa överfarterna ibland är det som sagt att man känner sig i fångenskap, men ibland är det exakt som livet ska vara fullt av harmoni. Några av guldkornen är t ex när man sitter på nattpasset under fullmåne och har satt sig på ett ställe där man har full översikt över hela stjärnhimlen med soundtracket från Into the wild i hörlurarna och längs båten kommer en grupp delfiner som vid varje hopp avger ett floroscentiskt ljus. En annan är när man har svart måne och stjärnhimlen är så klar och skarp som den kan bli och stjärnfallen är så många att man tillslut får slut på önskningar.





Delfiner är alltid ett glädjeämne oftast när man ser dem på dagarna är de väldigt nyfikna och lekfulla så de följer med oss och simmar längs fören och ibland simmar de i förväg för att sedan hoppa och vända sig och simma emot oss och simma längs samt under båten igen. Det hände ett flertal gånger och en gång så var det en flock på över hundra delfiner (eller färre eftersom det var så svårt att avgöra om de kom tillbaka eller inte, de följde oss i ungefär en halvtimme). Solnedgångarna är också speciellt när man är på havet, iochmed solnedgången så betyder det att dagen är slut och nattpassen börjar. Det inte bara det som är så speciellt. Solnedgångar är aldrig densamma, men alltid vackra, när man sitter framme i fören och blickar ut över havet och solnedgången rakt framöver så kan en sådan harmoni och medvetande infalla som är svårt att få någon annanstans. Allt kan kännas så rätt. Soluppgångarna är ju också speciella och favoritnattpasset bland alla är det sista nattpasset så man får se soluppgången (men för mig är det nog mest för att jag kan dricka så mycket kaffe och te som jag vill då jag inte behöver sova efter att passet är slut, speciellt nu eftersom vi har köpt en expressokokare) .

En typisk dag på Stilla havet med Moana

Beroende på vem som har morgonpasset så är antigen Emil vaken när soluppgången går upp om han har morgonpasset annars så är han den som är sist ur sängen oberonde passen. Dave och Fredrik går upp en halvtimme-timme efter soluppgången gör yoga på morgonen. Fredrik gör vanligtvis pannkakor delux (tillsats havregryn) till frukost som äts på stående fot, Emil gör havregrynsgröt äter upp den nästintill på stående därefter gör kaffe och sätter sig och läser bok i salongen tills lunch som är ungefär en eller två timmar efter uppgång. Dave har inte en tydlig frukostrutin ibland lagar jag gröt till han ibland får han pannkakor av Fredrik och ibland så tar ha bara en apelsin eller smyglagar frukost.
Träningen var inte lika diciplinerad som över Atlanten. Fredrik brukar var den som först drar igång träningen innan lunch och ibland hänger Dave på, annars så kör Dave igång på eftermiddagen och då kan kan Emil hänga på annars så brukar Emil vara den som tränar sist. Träningen efterföljds av ett välförtjänt ”bucket bath” som alltid känns uppfriskande. Konstigt nog så saknas inte sötvatten duschar speciellt mycket, förutom av Dave. Efter lunch brukar Dave spela gitarr och sjunga ibland sjunger Fredrik med samt lär sig spela gitarr. Emil som inte alltid är så förtjust av all gitarrspelande njuter på favoritplatsen i fören med ljudbok eller vanlig bok. På Moana finns det sex platser man kan vara på och det är i förpiken, salongen, akterpiken, sittbrunnen, fören och sist men minst toaletten.





Under hela dagen så fiskas det tills vi får fisk som hittills alltid har varit Dorado en havets vackraste fiskar när de lever. När den lever så är den färgglad med starka blå, gröna och guldiga färger, men efter livet har bragt den så bleknar den till en gråtrist nyans. Fortfarande så har våra hemmagjorda fiskedrag av rosa diskhandskar fångat flest fiskar. Liksom Atlantenöverfarten kör vi med guldkant, men inte lika högtidligt och frekvent. Guldkanten har gått från att vara konserverad frukt, choklad, cola och öl till ”a inch of wine” och ost till tonernerna av Vivaldi ibland ”a second inch of wine”. Ostarna vi äter är den leende kon, blue cheese, filidelfia. Vi har t o m lyckas fått chokladen att mögla.

Är man uttråkad kan man ju alltid kolla på serier.. 

Våran Galapagos vistelse börjar lida mot sitt slut. I början var det kanon. Galapagos har ett enormt rikt djurliv och synnerhet sjöliv. Första ön vi besökte var San Cristibal, där sjölejon var mer som gatuhundar. Det låg sjölejon överallt på gatan, parkbänkar, lekparker. De var t o m upp i vår dinghy. En annan segelbåt hade fått upp en i sittbrunnen och där hade han både gjort nummer 1 och 2. Vi lämnade dock San Cristibal efter 24h för att slippa betala för ett cruising permit och åkte till Santa Cruz. Även i Santa Cruz så märker man av sjölivet t ex så kan man se meterstora rockor simma bredvid båten eller en grupp av små rockor, sjölejon ibland men inte i närheten av så många som i San Cristibal.

 I Santa Cruz så mötte vi upp med Hardy och kiwibåten Andante. Bägge träffade vi i Shelter Bay marina iväntan på kanalen. Det var en glad överraskning för oss, de lämnade Panama långt före oss, men bägge båtarna har fått problem och väntar på delar och crew liksom oss. Hursomhelst har vi gjort det bästa av situationen och tillsammans åkte vi till ön Isabela och gick upp på en vulkan. Efter ha gått 16 km så kände man att man inte riktigt var van att gå så långt, men det var skoj, fast det regnade och vägen var mest lera eller så var det det som gjorde att det var så pass roligt.

Tillbaka i Santa Cruz fick vi veta att vi måste betala ca 40% i importtax på vårat segel, så räkningen på 400 dollar kom lite som en chock, men vad ska man göra. Det var bara att åka till banken och betala. Så när det var betalt så tog det bara en dag för paketet att lämna tullen och nu ligger det på fedexkontor på fastlandet, därefter så kräver de oss på 112 dollar extra för något som jag inte riktigt förstår varför, men nu bör det komma ikväll och så fort det kommer så beger vi oss ut på våran längsta överfart på hela resan. Antagligen blir det att vi åker till Marquesesöarna först, men får vi inte seglet snart måste vi kanske åka till Taihiti direkt. Vi har väntat på vårat segel sen den 10:e april och vi börjar kunna Santa Cruz och jag känner mig grymt less på Galapagos och vill vidare. Jag vet att det är många som drömmer om att vara på Galapagos, men har man inte pengar att göra de roliga sakerna så blir det lätt lite tråkigt efter några dagar.

Vi har även en ny crewmember iform av Dave från Australien och än så länge så har han visat sig vara en riktigt bra kille. Vi kommer bra överens med honom och har samma inställning till tillvaron.

Hursomhelst ser jag framemot att dela några kvadratmeter med två andra i 25-30 dagar med bara hav som utsikt. Vi har även en inofficell tävling med Båten Anna (de leder med 1-0 i fisketävlingen också så vi har en revansch där att kräva) som lämnar idag också men från Isabela så de får lite försprång, det lämnar även en amerikansk båt från Santa Cruz idag också och imorgon lämnar antagligen en kanadenisk båt.