sailingwithmoana

I Santa Marta kom man snabbt in i en rutin. Dagen började med att läsa tidingen med en kopp kaffe på båten. Sen var det dags att skriva på miljörapporten. Det är nämligen så att jag och Fredrik är hårt jobbande studenter, då vi läser/läste miljökunskap och aktiekunskap på distans. Efter lunchen så lämnade jag båten och vandrade till stan och tog en kopp kaffe och fortsatte skrivande om hur vår ökande efterfrågan på jätteräkor har lett till stora miljöförstöringar världen över. Det finns ingen som helst anledning till att äta jätteräkor varken viltfångade, odlade eller ekologiskt odlade jätteräkor. Alla produktions sätt drabbar miljön och lokalbefolkningen negativt. Hursomhelst så när jag blev less på att plugga gick jag till en hostelbar och sen visste man aldrig vart kvällen slutade. Oftast slutade den med att jag kallade på golfbilen och dess chafför för att få slippa gå de sista 100-150 m till båten.

Vi hade även besök av Fredriks syster Maria och hennes kompis Anna. Det är alltid trevligt med främmande. Båten blir städad, nya samtalsämnen, man blir lite mer skärpt, artig och glad. Medan de var i Santa Marta så gjorde de några utflykter och jag stannade kvar på båten. Det var ganska skönt att vara ensam på båten och jag fick mycket studier gjorda.

Under seglingen till Colon, Panama så tog vi ombord en amerikan som crewmember. En trevlig prick, men det visade sig att segling inte var hans grej. Han var sjösjuk de tre dagar det tog. Han ska dock ha lite cred då han trots sin sjösjuka var väldigt trevlig och klagade inte. Väl i Colon så checkade vi in på den troligtvis dyraste marinan vi någonsin kommer ligga med Moana. Det kom dock vid rätt tidpunkt. Vi hade nämligen tentaperiod då, samt att det var lättare att hitta linhandlers till Panamakanalen (man måste vara fyra linhandlers plus en kapten och hyra linehandlers kostar 65$ per linehandler). Panama och att korsa Panamakanalen är en massa byråkrati. Man måste ha visum, cruisingpermit, checka in och checka ut i alla hamnar, zarpe (Bevis på att båten är utcheckad i tullen), båtinspektion, kvitto på att man betalat kanalavgiften innan man kan boka tid och jag har säkert glömt något. Många båtar anlitar således en agent så de slipper problem, men det verkar leda till mycket problem och kostnader. Vi gjorde allt själv och utlämnade några saker som visum, cruisingpermit och checka ut från Colon. Det sistnämda gillade inte custom i Panama, men vi sparade ändå på att strunta i att checka ut ur Colon. Det skulle ha kostat oss US$225 för att checka ut i Colon en fredagseftermiddag, medan i Panama så betalade vi bara US$150.

Campus 2012


Efter bara en vecka av papperarbete, studier, badande i poolen, happy hour, krokodilspaning i marina mm. så kunde vi kasta loss från Shelter Bay marina och åka genom kanalen. Kanalen börjar med att man åker upp till Gatunsjön med hjälp av två slussar. De har nu börjat med att de segelbåtar som åker nord till syd (väst till öst, kolla på en karta om ni inte tro mig) ska göra kanalen på natten och direkt, men så blev inte fallet för oss utan vi fick övernatta på Gatunsjön. Vi tyckte det inte gjorde något och jag blev lite glad över beslutet. Då fick vi en kväll på sjön med våra trevliga linehandlers, ett tyskt par och en kanadensare, samt att åka igenom kanalen under dagsljus Dagen därefter så dyker vår pilot upp två timmar försent vilket gör att vi missar våran tid i nästa sluss och får således cirkulera runt i kanalen i två timmar. Om man har en segelbåt får man gått och lov vänta till ett fartyg på bara 200 m ska igenom slussen så man får plats framför det skeppet. Hela Panamakanalen är imponerade och alla skepp som åker igenom den. De flesta skeppen som passerade oss var mellan 250-300 meter långa och med sina 11,6 meter så känner man sig ganska ynklig.

En vecka senare så hjälpte vi det tyska paret igenom kanalen och även denna gång fick vi stanna över på Gatunsjön vilket jag tycker är fint. Kvällen och natten blir mycket mer bekvämd då. Även denna gång fick vi vänta och det tog hela dagen, men efter att ha seglat ett tag nu så har man blivit mer rofylld och anpassat sig till att allt har sin tid.. (”..ångloken hade sin tid” sånger från andra våningen). De hade även ett bra biblotek med guideböcker över Söderhavet.

Nu är vi färdig med bunkringen för överförten till Söderhavet via Galapagos. 450l vatten, 300l diesel, mellan 100-150 konserver, 30-40 kg pasta, bluecheese och 2,4 dollarsvin, 50 apelsiner och mycket mer. Vi har nog så vi klarar oss över 4 månader. Så imorgon bär det av till Las Perlas en ögrupp 7 timmar för att vänta in bättre vindar eller rättare sagt någon vind. Sträckan mellan Panama och Galapagos är känd för dåliga vindar och ligger i stiljebältet som ligger vid ekvatorn. Läget att lämna kunde inte komma bättre då vi har en oljeläcka i viken som vi ligger för ankar i. Så dinghyn är full med olja och nu badar inte ens jag och Fredrik i vattnet.